Trölla och Nóri.

Två av mina allra bästa vänner är borta, Trölla och Nori. Det är inte enkelt att starta ett företag med hästar och låta det bära sig. Jag hade den turen att ha med mig två alldeles fantastiska hästar i början. Trölla var en av mins pappa hästar hennes mamma var Kengála som var ett förstaklass sto. Hon var en av de hästar som vi fick ifrån min far i början. Trölla var dräktig när hon kom hit och hon fick ett stoföl som heter Gola och försöker fylla sin mammas plats. Nori var den första hästen som vi köpte här i Sverige. När vi kom hem med Nori då var det bekanta som vi tog ut på en tur i skogen och mannen sa att Nori var alldeles för framåt för turridning. Nori var en pigg fyrgångare men alldeles fantastiskt stabil och underbar. Han tog verkligen hand om människor och de som var rädda slappnade av.

Trölla var likadan, alltid stabil och lugn oavsett vem som red henne, alltid töltade hon lika glad och positiv. Var jag tvungen att leta efter rymlingar tog jag alltid Trölla. Hon var bäst. Dessa gånger blev den stabila Trölla en gaedingur och då kunde det gå undan. Trölla hade exem och en höst var hon både dålig av exemen och trött. Gola hennes dotter gick med sitt första föl. Det som hände när jag släppte Trölla till de andra hästarna var riktigt omtumlande. När Trölla kommer in i hagen där hennes dotter är då kommer Gola springande och tar hand om sin mamma på ett så ömt och vackert sätt, hon gnäggade lågt och nosade av den trasiga manen och helt enkelt pysslade om sin mamma. Det var vackert.

Jag brukade sägja att jag utan Nori och Trölla inte kunde fortsätta med verksamheten. Men jag kan också vända på det, om man har haft den turen att ha så fantastiskt bra medhjälpare i början, det har faktiskt blivet många år nu, då har man haft tur och det är bara att tacka dessa underbara individer för allt.

Ebba

Farliga islandshästar

Det finns många Islandshästar i Sverige som inte mår bra. Tyvärr är det många som inte kan läsa hästen, inte ser att den mår dåligt! Man ser ofta i annonser att hästen är lätt att ha att göra med, men det säger inte myket om hur säker hästen är som ridhäst.

Det är förstås väldigt frestande att kunna ha en häst delvis eller helt på foder. Om du har en helgalen tonåring ( vad gäller hästar) och hon kommer hem och säger att hon kan få rida en islandshäst nästan gratis, då är det klart lockande. Men flesta dessa hästar är lediga pga att ägaren inte klarar av eller inte vågar rida dem. Man har gjort fel med hästen under en för lång period, hästen förstår ingenting och är både arg och förtvivlad. En sådadnt islandshäst är i allra högsta grad farlig. Glöm aldrig att Islandshästen är en tuffing, det är de starkaste som har överlevt sviterna efter vulkanutbrott och inte minst fattigdomen i ett kargt klimat.

Att tillåta sin dotter att rida en sådan häst är i allra högsta grad att utmana ödet. Vuxna kvinnor råkar också ut för många problem, oftast blir de så rädda att de lägger av med ridningen och många skadar sig.

En väl riden Islandshäst är en mycket pålitlig häst men tyvärr är det många som inte är väl ridna.

PS. Det går att reparera själförtroendet efter att man har förlorat det på en skenande häst.

Ta väl hand om era hästar.

Ebba

"De skrattar åt mig, jag har en så dålig häst"

Det är ett tag sedan jag skrev på min blogg! Jag har inte haft tillräckligt med energi, både har jag varit jättesjuk i influensa och lunginflammation och så har jag inte riktigt kunnat hantera den verklighet som jag börjar förstå att många av er som har islandshästar lever i! Som jag har förstått upplever en del av er kurser som ni går med eran häst på som rena mardrömmen. Jag har fått några sådana hästar "på lagning", ägaren har varit mycket bekymrad och sagt att instruktören har dömt ut hästen totalt bl. annat sagt att hästen är lat, kan inte tölta och är en så dålig häst att det inte går att göra något åt det!!!

Instruktör som inte bryr sig ett dugg om ryttarens sits och inverkan, trots att du känner att du inte kommer ner i sadeln. Instruktör som låter ryttaren arbeta med hästen på en volt utan att bry sig om att ryttaren lutar inåt på volten och inte bara det utan hänger i inre tygeln, är helt enkelt inte kapapel att hjälpa dig med din häst. Det värsta av allt är att det finns flera sådana instruktörer som håller kurser flitigt och tar bra betalt.

Alla hästar är inte Gaedingar, men flesta hästar kan man göra till OK ridhästar och en duktig hästmänniska kan förvandla en t ex. grisepassare eller travtöltare till en häst som töltar rent, och detta behöver inte ta så himla lång tid.

För mig är det oerhört viktigt att umgås med hästarna med värdighet. Hästarna måste acceptera oss som ledare och vi måste ta ansvar för vår ledarroll. Hästarna är inte skapta för att bära oss människor på ryggen. Vårt ansvar är att se till att hästarna bär upp oss på så ändamålsinriktat sätt som möjligt, gör vi det har vi inga stora problem med hästen.
Du som verkligen vill lära dig de grunder som behövs, du borde gå Reynirs stegutbildning. Helgen som kommer har jag faktiskt några platser kvar på steg 1 och 2.
Tillåt ingen att säga att din häst är dålig, du kan behöva byta häst av olika anledningar men se till att din häst är så bra som han kan vara.

Det är Islandshästens rättighet att tölta!

Det är ett tag sedan jag skrev. Jag har lovat att försöka förklara, för att hjälpa er att förstå era islandshästar bättre. Att ha en islandshäst som inte töltar är inte acceptabelt, då tycker jag att man lika väl kan ha en vanlig häst. Anledningen till att hästen inte töltar är i första hand att den inte använder sin kropp på ett bra sätt.

För att vi skall kunna få hästen att gå bra i alla sina gångarter så behöver vi lära oss att rida hästen på ett ändamålsinriktat sätt dvs att bära upp ryttaren genom att valva ryggen och bära största delen av den totala vikten på bakbenen (häst/ryttare). Hästens ryggrad når från nacken till svanskotan. När vi sitter på hästen måste vi fungera som en bro mellan fram och bakdelen. Vi måste kunna samla hästen, få den på bakdelen samtidigt som den blir helt lätt fram. Förutsättning för att vi skall lyckas med det är att hästen lyssnar på bettet och att hästen är rakriktad och att vi lyckas att få hästen samarbetsvillig. För att få dessa saker att fungera är markarbete ett bra sätt på vägen. Sedan måste vi sluta använda tyglarna som handbroms eller livlina. Vi måste lära oss att använda skänklar och säte för att styra hästen och vi måste lära oss att driva.

Jag ser verkligen framemot att Reynirs nya bok kommer ut på svenska. Hans utbildning som omfattar 5 steg är så genomtänkt att du som hästägare slutar helt och hållet "hoppa runt i diket" som Reynir kallar det att inte lösa problemen utan fortsätta att arbeta med hästen på ett felaktigt sätt där den inte fattar ett dugg!

Mina Hjältar

Jag har inte skrivit på ett tag och det är pga att jag har haft kurs i Reynirs Ridskola steg 1+2 och inte bara det utan att jag och min dotter och i första hand min dotter har översatt stegen till svenska. Reynirs steg skall komma i bokform snart på Svenska den boken finns redan på Tyska.
Ni skall snart få ordentlig översikt över vad utbildningen ( Reynirs fem steg) innebär.

Jag kan inte fortsätta utan att prata om Hjältarna de hästar som arbetar så att företaget går runt. Vi har ca 16 hästar i verksamheten och det är alldeles fantastiska hästar. Jag har så ofta hört folk prata om ridskolehästar i nedvärderande ton, jag måste säga att det gör mig ont! Här får alla hästar den kärlek och respekt som vi kan ge dem, oavsett vad det är för hästar, privathästar, hjältar, avelssto, unghästar eller tävlingshästar. Detta låter kanske i dina öron som vi inte har ledarskap, men det har vi. Inte alla hästar som har kommit hit har varit värda respekt ifrån början men vi tar de krig som behövs tas för att vända på den negativa attityden, hittills har vi lyckas rycktigt bra.

För att få Hjältarna att må bra rider vi till dem med jämna mellanrum, vissa behöver mer tillridning än andra. Vi försöker låta hästarna gå i rätt form, som resulterar i att de går i rena gångarter, de får gå på stora utrymmen nästan som på Island och är i allra högsta grad lyckliga hästar.

Det att kunna vara hästens vän samtidigt som vi är hans ledare är ett av det som kan vara svårt för hästägaren. Där kommer respekten in, man får aldrig glömma att hästen är ett oerhört stolt djur med en stort integritet.

En dörr öppen

Jag har gått flera kurser hos alla de som anses vara de bästa instruktörerna i Sverige, samt en del isländska instruktörer.

Det jag menar med att Reynir är som en ideal ledarhäst är att han har utvecklat en grundläggande metod som, i mycket känsliga delar, är annorlunda än den vedertagna.

När jag började med hästarna här i Sverige hade jag en väldigt stor respekt för dressyrridningen. Jag tror att det är vanligt att man har en stor respekt för dressyrridningen, men dressyrryttare som rider/ tävlar i medelsvår dressyr är långt ifrån den ryttaren som kan hjälpa dig med din Islandshäst.

Reynirs metod, som han säger själv, är att hålla en dörr öppen för hästen och det är den korrekta dörren, d.v.s. att få hästen med sig. Det jag har märkt genom min ridskola är att de ryttare som har känsla - är känsliga människor - och har en naturlig ödmjukhet mot hästen har otroligt lätt att lära sig den här grundläggande filosofin och att få den att fungera.

Det jag vill förmedla är att du kan lära dig handskas med din häst, få den hundrad procent samarbetsvillig och sannorlikt få den att prestera det bästa han kan tillsammans med dig.

Nästa gång jag skriver skall jag försöka förklara saker som du själv kan försöka med och annars får du gärna kontakta mig.

Tankar om träning

I dag äger vi lite drygt 30 hästar, men det är närmare 50 hästar på gården. Vi har 2 första klass sto Myrra frá Eystri Hellum och Aradis frá Sigmundarstödum. Aradís köpte vi på landsmot i somras då 4 år gammal hon är fortfarande på Island och dräktig med Krákur frá Blesastödum. Vi håller på att rida in 6 unghästar, en del av dem kommer att bli till salu som tex. Perla som är undan ett mycket fint 4 gångs sto Dögg som är efter Kjarnar frá Kjarnholtum och efter Askur från Håkansgården. Vi har några hästar som kommer ifrån min pappas avel, bl. två ungsto som jag hoppas kunna visa till våren.

Vi har några hästar på träning och korrigering. Den biten är den som jag tycker mest om, det är att " laga Hästar". Det är helt underbart när en häst som har gått fel under en längre tid börjar lita på ryttaren, förstå och arbeta på ett ändamålsinriktat sätt, sträcka på överlinjen och hitta till baka till sina rena gångarter.

Men det är oerhört mycket lättare att rida in en häst ifrån början om man bara gör rätt! Många som sysslar med inridning säger att det inte spelar så stor roll vem rider unghästarna i början och att man kan låta ungdomar hjälpa till. Jag har helt annan syn på detta, unghästen är så öppen och mottaglig för alla intryck så att i början skall det definitivt vara en duktig människa. Det kommer vi till det svåraste som är att hitta duktiga människor!!!

Som jag har sett är utbildningen här i Sverige bristfällig och det första som man skulle behöva ändra på är att lära de blivande tränarna ödmjukhet emot hästen. En mycket grundläggande sak är att när du känner att hästen inte förstår, då är det dags att ta ett steg tillbaka. Jag har sett alldeles för många försöka att lära hästen saker som de inte själva kan och fortsätta med detta tills hästen är totalt frustrerad.

Om du har din unghäst på inridning/träning och är osäker, titta på hästen när tränaren rider, om hästen inte tuggar på bettet och ser allmänt missnöjd ut då tar du hästen därifrån. Vi kan lära oss att läsa hästarna. De är mycket ärliga så det är inte så svårt.