Trölla och Nóri.

Två av mina allra bästa vänner är borta, Trölla och Nori. Det är inte enkelt att starta ett företag med hästar och låta det bära sig. Jag hade den turen att ha med mig två alldeles fantastiska hästar i början. Trölla var en av mins pappa hästar hennes mamma var Kengála som var ett förstaklass sto. Hon var en av de hästar som vi fick ifrån min far i början. Trölla var dräktig när hon kom hit och hon fick ett stoföl som heter Gola och försöker fylla sin mammas plats. Nori var den första hästen som vi köpte här i Sverige. När vi kom hem med Nori då var det bekanta som vi tog ut på en tur i skogen och mannen sa att Nori var alldeles för framåt för turridning. Nori var en pigg fyrgångare men alldeles fantastiskt stabil och underbar. Han tog verkligen hand om människor och de som var rädda slappnade av.

Trölla var likadan, alltid stabil och lugn oavsett vem som red henne, alltid töltade hon lika glad och positiv. Var jag tvungen att leta efter rymlingar tog jag alltid Trölla. Hon var bäst. Dessa gånger blev den stabila Trölla en gaedingur och då kunde det gå undan. Trölla hade exem och en höst var hon både dålig av exemen och trött. Gola hennes dotter gick med sitt första föl. Det som hände när jag släppte Trölla till de andra hästarna var riktigt omtumlande. När Trölla kommer in i hagen där hennes dotter är då kommer Gola springande och tar hand om sin mamma på ett så ömt och vackert sätt, hon gnäggade lågt och nosade av den trasiga manen och helt enkelt pysslade om sin mamma. Det var vackert.

Jag brukade sägja att jag utan Nori och Trölla inte kunde fortsätta med verksamheten. Men jag kan också vända på det, om man har haft den turen att ha så fantastiskt bra medhjälpare i början, det har faktiskt blivet många år nu, då har man haft tur och det är bara att tacka dessa underbara individer för allt.

Ebba