Långtur på Island.

Vi har under flera år åkt med en grupp intresserade ryttare till Island och ridit en vecka oftast i juli månad. Först red vi med Sigurdur Oddur Ragnarsson som bor på Oddstadir i Borgarfjördur. Min man Már är på en resa runt hela Island. Vi har ridet från Oddstadir åt alla väderstreck och naturligtvis Löngufjörur, där man rider mest på havsbotten.

Förra sommaren hade vi den otroliga turen att rida tillsammans med Reynir en hel vecka, vi red runt i Húnavatnssysla som ligger på norra Island.. Den Reynir som jag pratar om är naturligtvis Reynir Adalsteinsson som skrev bland annat boken; Rida Islandshäst och är mästare i Islandshästridning. Vi har haft turen att lära känna Reynir genom att han har kommit till oss och hållit kurser under många år.

I sin bok skriver Reynir om långritter in på höglandet som han hade i flera år, men i somras var det ett tag sedan. Vi bodde på Thingeyrar hela veckan, vilket är ett enklare hotell, Reynirs fru Jónina lagade maten som var rejäl och mycket god och Reynirs söner var med. De både red med oss och skjutsade oss fram och tillbaka. Reynir samarbetade med en man som kallas Steini, han brukar ha turer på somrana på Norra Island och är också en riktigt duktig hästmänniska.

Jag skall försöka att förmedla lite av den känsla som vi fick uppleva. Det handlar om dagar som varken har en början eller slut, om vinden som förvandlas hela tiden, om skuggorna av molnen som sveper över det öppna landskapet, om de ljusa nätterna, om dammlnet som följer flocken, om sötvattenåar som glittrar i solen och de mäktiga grumliga älvarna från glaciären. Frust och glada röster och en grundton som bygger på värdighet, professionalitet och ödmjukhet mot dessa underbara djur som så otroligt fantastiskt ställer upp.

Förutom att det är helt fantastiskt roligt att rida fort som vinden över det islänska landskapet så får du en injektion ridkunnskap under denna vacka.

En del islandshästryttare har svårt att handskas med hästens framåtanda, vilja, folk vill ständigt ha kontroll. Det är inte förrän vi släpper kontrollen som vi äntlingen för någonslags kontroll! En långtur på Island kan definitivt bota detta . Det att få rida många olika pigga och glada hästar och att känna att det inte är farligt att hästen är framåt kan bota ryttare ifrån att hänga sig i tyglarna. Här i Sverige är ett ganska vanligt problem att många ryttare rider i samma tempo dag efter dag och år efter år. Detta är naturligtvis inte bra för hästarna. De blir uttråkade. Att verkligen få rida fort kan också hjälpa ryttaren att finna lugnet inom sig själv. Jag tror att detta är en av de allra viktigaste sakerna på vägen att bli en duktig ryttare. Att rida med eftertanke brukar jag kalla det för när jag förklarar för mina elever. När vi kan börja rida med eftertanke öppnar sig ett stort mysterium som bland annat får tiden att stå stilla och att ge en känsla av tillhörighet, en slags kontroll.

Lycka till med ridandet och ställ inte för höga krav varken på dig själv eller hästen.