Islandshästen

Att utbilda en unghäst

2011-09-25T19:05:00.008+02:00

Jag tror att allt har en mening, ibland är det svårt att förstå det hela, men jag tror inte att en god tanke kan orsaka n-t annat än lycka till slut.

Vi har som många andra fött upp hästar, haft en stor dröm om en alldeles underbar häst, bättre än de flesta andra. I dagens läge har vi rätt så många unghästar , många är av mycket fina föräldrar, det vi kallar 1 klass., uppvuxna i flock med respekt för de andra hästarna och för människan. Vi har igenom åren sålt en del hästar som jag vet att har blivit mycket uppskattade familjemedlemmar och bra hästar. Nu står jag framför det att sälja ett antal underbara unghästar. Jag hade hoppades att jag skulle kunna rida in alla dessa underbara djur men jag har nyligen fått veta att jag i 20 års tid har KOL, jag har aldrig rökt men för 20 år sedan fick jag strålbehandling pga. cancer så då fick jag skada på lungorna. Nu är det så besvärligt att jag inte kan rida massor med hästar/dag som förut. Jag kan inte rida in alla mina unghästar. Jag hoppas att jag kan hitta människor som är både duktiga och ambitiösa som kan bli både värdare och vän till dessa fantastiska hästar.
Att bli vän med en häst är alldeles fantastisk känsla, att ha en stor brunögd skyddsling som litar på en som väntar på de små signalerna från ryttaren och ger sedan järnet.

Vad behövs för att utbilda en unghäst? Kunskap och åter kunskap, tålmodighet och att vara rättvis och bestämd. Att våga be om hjälp när det krånglar till sig.

Säkerhet i samband med ridning både för barn och vuxna.

2010-12-08T11:35:00.002+01:00

Jag är ledsen att det har inträffat så många olyckor under den sista tiden i samband med hästar. Hästen är ett flyktdjur och vi kan aldrig tvinga den till något samt att hästen påverkas av våra tankar, vi kan inte tänka negativt om hästen det är som en lärare som tänker negativt om sin elev, vi kan inte ha dåligt samvete vad gäller hästen samma som gäller bebisar och små barn, de känner energin ifrån tankeverksamheten och är den negativ så påverkas hästen negativt och naturligtvis tvärt om, är den positiv då får vi hästen lättare med oss!

Olyckor kommer tyvärr oanmälda det vore oerhört fel att tro att man kan styra över ödet men det vi människor kan göra det är att minimera riskerna. Lära oss hur djuret ifråga är, hur instinkterna styr det och hur vi kan läsa dem signaler som djuret skickar till omgivningen.

Jag är mycket intresserad av utbildning överhuvudtaget och det som oroar mig är att den utbildningen som vi har här i Sverige vad gäller hästar inte är så utomordentligt bra som vi kanske tror. När Islandshästförbundet började med utbildning på Strömsholm blev jag överlycklig, äntligen kunde jag anställa folk som kunde rida och handskas med hästar! Jag blev besviken, först upplevde jag brist på det grundläggande, att vara ödmjuk mot djuren. Jag anser att skall man utbilda hästar och lära människor att handskas med hästar och rida, då måste man kunna läsa hästen, skapa det absolut viktiga ledarskapet, rakrikta och samla detta underbara flyktdjur som hästen är. Kan man varken rakrikta/samla en häst eller kanske inte förstår hur viktigt det är och i stället för att be om hjälp,"hoppar runt i diket", allt är hästens fel!
En total brist på ödmjukhet! En vanlig katastrof!

Hästen är ett flyktdjur och ett flockdjur, det är starka instinkter och kräver att vi hästmänniskor kan få balans och harmoni i dessa starka motstridliga krafter. Vi kan aldrig tvinga en häst till n-g som han inte vill. Igenom muskelkraft får vi inte kontroll över hästen och det kontroversiella är att först när man släpper kontrollbehovet får vi till stånd ett samarbete och då har vi en harmoni som känns total, vi säger "ett med hästen". Hästen är hos oss utan att protestera i den form som passar arbetsuppgiften, vid tygeln, det är bara helt fantastiskt! Men först måste man lära sig handskas med hästen, få ledarskap, rakrikta hästen och få den av framdelen i en bra balans där den största delen av den totala vikten är på bakdelen. Har vi kommit så långt samt har en välinriden, stabil häst dvs en häst som inte är rädd för saker, inte nervös och som har så bra självförtroende att den kan ta vara på sig och sin ryttare, då har vi en häst som är lämplig för att undervisa barn.
Att leda en häst med en människa på kräver en kunskap!
I våra barngrupper rider barnen själva dvs ingen behöver leda hästen. Det är bara i början om barnen är jättesmå 3 år eller mindre som vi börjar med ledare. I samband med att leda hästen då är det långtifrån enkelt, att leda en häst om man är ovan vid hästar och kanske rädd för dem kan bara det orsaka stora problem. Det är bara de absolut snällaste hjältarna som får den uppgiften att ta hand om barn. Ebba

Hästarna kräver värdighet och respekt.

2010-01-25T18:07:00.005+01:00

Någon gång i början av mitt hästliv här i Sverige så var det någon som berättade att indianerna trodde att gudarna skapade djuren för att människorna skulle lära sig vara mer människor. Vist är det ett fantastisk sätt att se på djuren och samspelet människa djur.

Som liten flicka fick jag en röd tråd i min resväska denna röda tråd handlade om hästar. De sista 15 åren har jag nästan bara tänkt runt hästar det är bara nu dem allra sista åren som jag har gett mig tid att läsa skönlitterära böcker igen.

I dag är måndag den 25 jan. och jag hörde att i kväll skall det bli ett program om musikens läkande kraft på tv. Men vad säger ni då om hästarnas läkande kraft? Men först vill jag börja på det viktigaste, innan vi låter hästen hjälpa oss då får vi lov att lära oss att umgås hästen med värdighet och respekt.

Det hände någon gång i våras, jag var deppig, det gick inte så bra med företaget, flesta mina inackorderingar hade övergivit mig och min ridskola hade minskad med tvåtredje delar eftersom vi hade varit på väg att flytta till Uppsala där min man hade fått professorstjänst!! Det var en regnig dag och jag passade min lilla solstråle Sara som är mitt barnbarn. Flickan 2,5 år hade hittad en bok som hette på isländska Fagri Blakkur av en författare som heter Anna Sewell. Jag trodde naturligtvis att jag hade läst denna bok för länge sedan, men det var inte så. För er som inte har läst boken då handlar den om en häst och hur han upplever de människor som äger och nyttjar honom. Det tog 7 år för författaren att skriva boken, den är skriven för att väcka folks uppmärksamhet vad gäller att använda tyglarna mm.

Då som nu var det många som mishandlade hästen med tyglarna. Det är inte mycket som har förändrats sedan i England på artonhundratalet, visserligen känner jag dåligt till körningen men tittar man på ridhästar oavsätt om det är så kallade vanliga hästar eller islandshästar då har ryttarna för det mesta hästen i handen. Hästen spänner musklerna i undersidan av halsen och sänker ryggen. Det finns uppenbara brister på hur man tror att hästen skall bära upp en människa på ett ändamålsinriktat sätt, eller så är metoderna under all kritik. Antingen sätter man ribban för lågt eller är man inte medveten om att man kan faktiskt utbilda sig i att rida och handskas med hästar, eller så är utbildningen inte tilräckligt bra.

Varför har den vanliga "storhäst ryttaren" inte som mål att lära sig piaff och passage? Alla skulle naturligtvis inte komma dit men många fler skulle bli duktiga ryttare. Varför rider så många sina hästar på framdelen och varför använder folk all denna kraft till att hänga i tyglarna. Skulle man behandla ett instrument på samma sätt då skulle musiken inte bli vacker.

Jag har fått en del felridna hästar till mig, det att kunna laga hästen är helt underbart. Det känns alltid som man får en vän för livet! Jag skulle gärna vilja egna mig åt att laga hästar resten av livet men egentligen vore det mycket bättre att lära människor att rida och handskas med sina hästar.

Har man kommit dit att man kan rida sin häst samlad på bakdelen, stolt med vind i manen och en vacker böjd nacke, då har vi inte bara en ryttare som är lycklig utan också en häst.

Att djuren gör oss människor till bättre människor är alldeles uppenbart, men det kräver både respekt och värdighet av oss människor.

Hästar och magi!

2009-06-03T17:20:00.005+02:00

Under de sista åren har jag upplevt någonting alldeles enastående när jag har arbetat med hästar. Jag tror att jag blev medveten om det först när Reynir var här med sina kurser. Reynir vill helst ha privatlektioner, så mellan kl. 9.00- 17/18.00 jobbade han väldigt intensivt med varje häst ellet ekipage i 30 minuter. Jag var alltid med honom både för att hjälpa honom med språket och för att lära mig så mycket som möjligt. Det jag upptäckte under dessa pass var att emellanåt stod tiden bokstavligen stilla, 30 minuter kunde lätt kännas minst som en timme. Jag vet att ryttarna kände likadant, intensiteten i det som gjordes var så total att vi hamnade i en annan tidsrytm. Naturligtvis blev det en positiv verkan på ridundervisningen. Förändringarna blev efter det. De 2 sista åren har jag själv börjat känna samma effekt, när jag arbetar med hästar, den känslan är alldeles fantastisk!!
Jag och min man håller på att planera en resa till Island till sommaren, det blir sjunde året i rad. Först red vi med Sigurdur Oddur Ragnarsson från Oddstadir och sedan frågade Reynir oss om vi inte ville rida en gång tillsammans med honom som vi gjorde. Då lärde vi känna en mycket speciell hästmänniska som heter Steinbjörn. Han samlar på sig jätte fina hästar och turen i fjol var alldeles enaståeende. Det jag försökte förklara ovan med att man på riktigt kan komma in i en annan tidsrytm genom att koncentrera sig på ridningen, samma upplever man på dessa ridresor. Tiden bokstavligen står stilla, en vecka blir som en evighet, man varken vet vilken dag eller tid det är och man mår som en prins eller prinsessa i ett äventyr.
I år skall vi rida i 8 dagar, vi är en grupp på 15-20 personer och driver med oss en stor flock hästar, i fjol hade vi mellan 70-80 hästar totalt och red ca. 300 km. på 7 dagar. Oftas byter man häst 3 gånger om dagen. Att uppleva Isländsk natur från hästryggen är i sig ett äventyr. Att rida i flygande fart på en underbar häst längst en sötvattenå som slingrar sig genom ett trolskt landskap, de glittrande vattendropparna runt den stora flocken hästar och sedan att leva så nära hästarna ger oerhört stark känska av tillit och lycka. Sedan solen som inte går ner och samhörighet med människor som utstrålar positiv energi. Allt detta gör att man faller in i en annan tidsrytm och det är mer än häftigt och ger kroppen och själen en välkommen vila. Om du där ute som läser detta, är en van ryttare och en trevlig person då finns det plats kvar vi rider mellan den 13- 20 juli. Ta kontakt om du vill veta mer.

Långtur på Island.

2008-03-09T13:32:00.002+01:00

Vi har under flera år åkt med en grupp intresserade ryttare till Island och ridit en vecka oftast i juli månad. Först red vi med Sigurdur Oddur Ragnarsson som bor på Oddstadir i Borgarfjördur. Min man Már är på en resa runt hela Island. Vi har ridet från Oddstadir åt alla väderstreck och naturligtvis Löngufjörur, där man rider mest på havsbotten.

Förra sommaren hade vi den otroliga turen att rida tillsammans med Reynir en hel vecka, vi red runt i Húnavatnssysla som ligger på norra Island.. Den Reynir som jag pratar om är naturligtvis Reynir Adalsteinsson som skrev bland annat boken; Rida Islandshäst och är mästare i Islandshästridning. Vi har haft turen att lära känna Reynir genom att han har kommit till oss och hållit kurser under många år.

I sin bok skriver Reynir om långritter in på höglandet som han hade i flera år, men i somras var det ett tag sedan. Vi bodde på Thingeyrar hela veckan, vilket är ett enklare hotell, Reynirs fru Jónina lagade maten som var rejäl och mycket god och Reynirs söner var med. De både red med oss och skjutsade oss fram och tillbaka. Reynir samarbetade med en man som kallas Steini, han brukar ha turer på somrana på Norra Island och är också en riktigt duktig hästmänniska.

Jag skall försöka att förmedla lite av den känsla som vi fick uppleva. Det handlar om dagar som varken har en början eller slut, om vinden som förvandlas hela tiden, om skuggorna av molnen som sveper över det öppna landskapet, om de ljusa nätterna, om dammlnet som följer flocken, om sötvattenåar som glittrar i solen och de mäktiga grumliga älvarna från glaciären. Frust och glada röster och en grundton som bygger på värdighet, professionalitet och ödmjukhet mot dessa underbara djur som så otroligt fantastiskt ställer upp.

Förutom att det är helt fantastiskt roligt att rida fort som vinden över det islänska landskapet så får du en injektion ridkunnskap under denna vacka.

En del islandshästryttare har svårt att handskas med hästens framåtanda, vilja, folk vill ständigt ha kontroll. Det är inte förrän vi släpper kontrollen som vi äntlingen för någonslags kontroll! En långtur på Island kan definitivt bota detta . Det att få rida många olika pigga och glada hästar och att känna att det inte är farligt att hästen är framåt kan bota ryttare ifrån att hänga sig i tyglarna. Här i Sverige är ett ganska vanligt problem att många ryttare rider i samma tempo dag efter dag och år efter år. Detta är naturligtvis inte bra för hästarna. De blir uttråkade. Att verkligen få rida fort kan också hjälpa ryttaren att finna lugnet inom sig själv. Jag tror att detta är en av de allra viktigaste sakerna på vägen att bli en duktig ryttare. Att rida med eftertanke brukar jag kalla det för när jag förklarar för mina elever. När vi kan börja rida med eftertanke öppnar sig ett stort mysterium som bland annat får tiden att stå stilla och att ge en känsla av tillhörighet, en slags kontroll.

Lycka till med ridandet och ställ inte för höga krav varken på dig själv eller hästen.

Trölla och Nóri.

2007-12-14T14:59:00.000+01:00

Två av mina allra bästa vänner är borta, Trölla och Nori. Det är inte enkelt att starta ett företag med hästar och låta det bära sig. Jag hade den turen att ha med mig två alldeles fantastiska hästar i början. Trölla var en av mins pappa hästar hennes mamma var Kengála som var ett förstaklass sto. Hon var en av de hästar som vi fick ifrån min far i början. Trölla var dräktig när hon kom hit och hon fick ett stoföl som heter Gola och försöker fylla sin mammas plats. Nori var den första hästen som vi köpte här i Sverige. När vi kom hem med Nori då var det bekanta som vi tog ut på en tur i skogen och mannen sa att Nori var alldeles för framåt för turridning. Nori var en pigg fyrgångare men alldeles fantastiskt stabil och underbar. Han tog verkligen hand om människor och de som var rädda slappnade av.

Trölla var likadan, alltid stabil och lugn oavsett vem som red henne, alltid töltade hon lika glad och positiv. Var jag tvungen att leta efter rymlingar tog jag alltid Trölla. Hon var bäst. Dessa gånger blev den stabila Trölla en gaedingur och då kunde det gå undan. Trölla hade exem och en höst var hon både dålig av exemen och trött. Gola hennes dotter gick med sitt första föl. Det som hände när jag släppte Trölla till de andra hästarna var riktigt omtumlande. När Trölla kommer in i hagen där hennes dotter är då kommer Gola springande och tar hand om sin mamma på ett så ömt och vackert sätt, hon gnäggade lågt och nosade av den trasiga manen och helt enkelt pysslade om sin mamma. Det var vackert.

Jag brukade sägja att jag utan Nori och Trölla inte kunde fortsätta med verksamheten. Men jag kan också vända på det, om man har haft den turen att ha så fantastiskt bra medhjälpare i början, det har faktiskt blivet många år nu, då har man haft tur och det är bara att tacka dessa underbara individer för allt.

Ebba

Farliga islandshästar

2007-03-16T11:49:00.000+01:00

Det finns många Islandshästar i Sverige som inte mår bra. Tyvärr är det många som inte kan läsa hästen, inte ser att den mår dåligt! Man ser ofta i annonser att hästen är lätt att ha att göra med, men det säger inte myket om hur säker hästen är som ridhäst.

Det är förstås väldigt frestande att kunna ha en häst delvis eller helt på foder. Om du har en helgalen tonåring ( vad gäller hästar) och hon kommer hem och säger att hon kan få rida en islandshäst nästan gratis, då är det klart lockande. Men flesta dessa hästar är lediga pga att ägaren inte klarar av eller inte vågar rida dem. Man har gjort fel med hästen under en för lång period, hästen förstår ingenting och är både arg och förtvivlad. En sådadnt islandshäst är i allra högsta grad farlig. Glöm aldrig att Islandshästen är en tuffing, det är de starkaste som har överlevt sviterna efter vulkanutbrott och inte minst fattigdomen i ett kargt klimat.

Att tillåta sin dotter att rida en sådan häst är i allra högsta grad att utmana ödet. Vuxna kvinnor råkar också ut för många problem, oftast blir de så rädda att de lägger av med ridningen och många skadar sig.

En väl riden Islandshäst är en mycket pålitlig häst men tyvärr är det många som inte är väl ridna.

PS. Det går att reparera själförtroendet efter att man har förlorat det på en skenande häst.

Ta väl hand om era hästar.

Ebba

"De skrattar åt mig, jag har en så dålig häst"

2007-03-11T18:31:00.000+01:00

Det är ett tag sedan jag skrev på min blogg! Jag har inte haft tillräckligt med energi, både har jag varit jättesjuk i influensa och lunginflammation och så har jag inte riktigt kunnat hantera den verklighet som jag börjar förstå att många av er som har islandshästar lever i! Som jag har förstått upplever en del av er kurser som ni går med eran häst på som rena mardrömmen. Jag har fått några sådana hästar "på lagning", ägaren har varit mycket bekymrad och sagt att instruktören har dömt ut hästen totalt bl. annat sagt att hästen är lat, kan inte tölta och är en så dålig häst att det inte går att göra något åt det!!!

Instruktör som inte bryr sig ett dugg om ryttarens sits och inverkan, trots att du känner att du inte kommer ner i sadeln. Instruktör som låter ryttaren arbeta med hästen på en volt utan att bry sig om att ryttaren lutar inåt på volten och inte bara det utan hänger i inre tygeln, är helt enkelt inte kapapel att hjälpa dig med din häst. Det värsta av allt är att det finns flera sådana instruktörer som håller kurser flitigt och tar bra betalt.

Alla hästar är inte Gaedingar, men flesta hästar kan man göra till OK ridhästar och en duktig hästmänniska kan förvandla en t ex. grisepassare eller travtöltare till en häst som töltar rent, och detta behöver inte ta så himla lång tid.

För mig är det oerhört viktigt att umgås med hästarna med värdighet. Hästarna måste acceptera oss som ledare och vi måste ta ansvar för vår ledarroll. Hästarna är inte skapta för att bära oss människor på ryggen. Vårt ansvar är att se till att hästarna bär upp oss på så ändamålsinriktat sätt som möjligt, gör vi det har vi inga stora problem med hästen.
Du som verkligen vill lära dig de grunder som behövs, du borde gå Reynirs stegutbildning. Helgen som kommer har jag faktiskt några platser kvar på steg 1 och 2.
Tillåt ingen att säga att din häst är dålig, du kan behöva byta häst av olika anledningar men se till att din häst är så bra som han kan vara.

Det är Islandshästens rättighet att tölta!

2007-01-30T10:55:00.000+01:00

Det är ett tag sedan jag skrev. Jag har lovat att försöka förklara, för att hjälpa er att förstå era islandshästar bättre. Att ha en islandshäst som inte töltar är inte acceptabelt, då tycker jag att man lika väl kan ha en vanlig häst. Anledningen till att hästen inte töltar är i första hand att den inte använder sin kropp på ett bra sätt.

För att vi skall kunna få hästen att gå bra i alla sina gångarter så behöver vi lära oss att rida hästen på ett ändamålsinriktat sätt dvs att bära upp ryttaren genom att valva ryggen och bära största delen av den totala vikten på bakbenen (häst/ryttare). Hästens ryggrad når från nacken till svanskotan. När vi sitter på hästen måste vi fungera som en bro mellan fram och bakdelen. Vi måste kunna samla hästen, få den på bakdelen samtidigt som den blir helt lätt fram. Förutsättning för att vi skall lyckas med det är att hästen lyssnar på bettet och att hästen är rakriktad och att vi lyckas att få hästen samarbetsvillig. För att få dessa saker att fungera är markarbete ett bra sätt på vägen. Sedan måste vi sluta använda tyglarna som handbroms eller livlina. Vi måste lära oss att använda skänklar och säte för att styra hästen och vi måste lära oss att driva.

Jag ser verkligen framemot att Reynirs nya bok kommer ut på svenska. Hans utbildning som omfattar 5 steg är så genomtänkt att du som hästägare slutar helt och hållet "hoppa runt i diket" som Reynir kallar det att inte lösa problemen utan fortsätta att arbeta med hästen på ett felaktigt sätt där den inte fattar ett dugg!

Mina Hjältar

2007-01-08T19:04:00.000+01:00

Jag har inte skrivit på ett tag och det är pga att jag har haft kurs i Reynirs Ridskola steg 1+2 och inte bara det utan att jag och min dotter och i första hand min dotter har översatt stegen till svenska. Reynirs steg skall komma i bokform snart på Svenska den boken finns redan på Tyska.
Ni skall snart få ordentlig översikt över vad utbildningen ( Reynirs fem steg) innebär.

Jag kan inte fortsätta utan att prata om Hjältarna de hästar som arbetar så att företaget går runt. Vi har ca 16 hästar i verksamheten och det är alldeles fantastiska hästar. Jag har så ofta hört folk prata om ridskolehästar i nedvärderande ton, jag måste säga att det gör mig ont! Här får alla hästar den kärlek och respekt som vi kan ge dem, oavsett vad det är för hästar, privathästar, hjältar, avelssto, unghästar eller tävlingshästar. Detta låter kanske i dina öron som vi inte har ledarskap, men det har vi. Inte alla hästar som har kommit hit har varit värda respekt ifrån början men vi tar de krig som behövs tas för att vända på den negativa attityden, hittills har vi lyckas rycktigt bra.

För att få Hjältarna att må bra rider vi till dem med jämna mellanrum, vissa behöver mer tillridning än andra. Vi försöker låta hästarna gå i rätt form, som resulterar i att de går i rena gångarter, de får gå på stora utrymmen nästan som på Island och är i allra högsta grad lyckliga hästar.

Det att kunna vara hästens vän samtidigt som vi är hans ledare är ett av det som kan vara svårt för hästägaren. Där kommer respekten in, man får aldrig glömma att hästen är ett oerhört stolt djur med en stort integritet.

En dörr öppen

2007-01-02T11:27:00.000+01:00

Jag har gått flera kurser hos alla de som anses vara de bästa instruktörerna i Sverige, samt en del isländska instruktörer.

Det jag menar med att Reynir är som en ideal ledarhäst är att han har utvecklat en grundläggande metod som, i mycket känsliga delar, är annorlunda än den vedertagna.

När jag började med hästarna här i Sverige hade jag en väldigt stor respekt för dressyrridningen. Jag tror att det är vanligt att man har en stor respekt för dressyrridningen, men dressyrryttare som rider/ tävlar i medelsvår dressyr är långt ifrån den ryttaren som kan hjälpa dig med din Islandshäst.

Reynirs metod, som han säger själv, är att hålla en dörr öppen för hästen och det är den korrekta dörren, d.v.s. att få hästen med sig. Det jag har märkt genom min ridskola är att de ryttare som har känsla - är känsliga människor - och har en naturlig ödmjukhet mot hästen har otroligt lätt att lära sig den här grundläggande filosofin och att få den att fungera.

Det jag vill förmedla är att du kan lära dig handskas med din häst, få den hundrad procent samarbetsvillig och sannorlikt få den att prestera det bästa han kan tillsammans med dig.

Nästa gång jag skriver skall jag försöka förklara saker som du själv kan försöka med och annars får du gärna kontakta mig.

Tankar om träning

2007-01-01T13:00:00.000+01:00

I dag äger vi lite drygt 30 hästar, men det är närmare 50 hästar på gården. Vi har 2 första klass sto Myrra frá Eystri Hellum och Aradis frá Sigmundarstödum. Aradís köpte vi på landsmot i somras då 4 år gammal hon är fortfarande på Island och dräktig med Krákur frá Blesastödum. Vi håller på att rida in 6 unghästar, en del av dem kommer att bli till salu som tex. Perla som är undan ett mycket fint 4 gångs sto Dögg som är efter Kjarnar frá Kjarnholtum och efter Askur från Håkansgården. Vi har några hästar som kommer ifrån min pappas avel, bl. två ungsto som jag hoppas kunna visa till våren.

Vi har några hästar på träning och korrigering. Den biten är den som jag tycker mest om, det är att " laga Hästar". Det är helt underbart när en häst som har gått fel under en längre tid börjar lita på ryttaren, förstå och arbeta på ett ändamålsinriktat sätt, sträcka på överlinjen och hitta till baka till sina rena gångarter.

Men det är oerhört mycket lättare att rida in en häst ifrån början om man bara gör rätt! Många som sysslar med inridning säger att det inte spelar så stor roll vem rider unghästarna i början och att man kan låta ungdomar hjälpa till. Jag har helt annan syn på detta, unghästen är så öppen och mottaglig för alla intryck så att i början skall det definitivt vara en duktig människa. Det kommer vi till det svåraste som är att hitta duktiga människor!!!

Som jag har sett är utbildningen här i Sverige bristfällig och det första som man skulle behöva ändra på är att lära de blivande tränarna ödmjukhet emot hästen. En mycket grundläggande sak är att när du känner att hästen inte förstår, då är det dags att ta ett steg tillbaka. Jag har sett alldeles för många försöka att lära hästen saker som de inte själva kan och fortsätta med detta tills hästen är totalt frustrerad.

Om du har din unghäst på inridning/träning och är osäker, titta på hästen när tränaren rider, om hästen inte tuggar på bettet och ser allmänt missnöjd ut då tar du hästen därifrån. Vi kan lära oss att läsa hästarna. De är mycket ärliga så det är inte så svårt.

Vem är jag?

2006-12-29T21:52:00.000+01:00

Ni vill veta vem jag är. Jag läste vid universitetet på Island till BA examen i första hand pedagogik samt litteratur. Sedan tog jag lärarbehörighet för elever upp till gymnasiet.

Vad gäller hästarna gick jag en av de absolut tidigaste kurserna i dressyr på Island när jag var ca 13 år. Tävlade en del i gallopp, undervisade barn och ungdomar för Ridklubben Fákur i Reykjavík under två somrar. Förutom det hjälpte jag min pappa med hans hästar.

Sen blev det en del år som ni eventuellt kan få reda på senare.

Idag är det roligaste jag gör att hjälpa hästar att komma i rätt form och arbeta med sin kropp på ett ändamålsinriktat sätt och hjälpa deras ägare eller ryttare att lära sig hästens språk och ledarskapet.

Det känns som jag har fått ett trollspö!!

2006-12-29T21:37:00.000+01:00

Den dagen Reynir kom vände han på allt. Han har en otrolig förmåga att ge människor del av sin kunskap om hästarna och den kunskapen bjuder han på, på ett mycket ödmjukt sätt. Han är som den perfekta ledarhästen som vågar ta ansvar. Här måste jag förklara: På stäppen går ledarhästen alltid fram till både vattenhålet och maten först. I våra tider av skandiaskandaler har vi lätt att förknippa det med egoism, men på stäppen är det farligast att gå fram till vattenhålet först. Hästarna är helt enorma att välja sina ledare. Det blir de tappraste och de som tar vara på flocken! På många sätt ser jag Reynir som en ledarhäst. Han vågar både ta in nya och gamla infallsvinklar och förkasta dem om de inte duger.... vågar ta krig.

Idag känns det som Reynir har gett mig ett trollspö! Men trots att jag har fått kunskapen från Reynir vill jag inte underskatta min uppväxt med fantastiska hästar och en far som var väldigt duktig hästmänniska.

Fortsättning , "Min bakgrund"

2006-12-28T20:21:00.000+01:00

Min far var en utomordentligt duktig bonde. Han älskade alla sina djur, kanske minst korna men det visade han nog aldrig pga att de bidrog mest till att låta det ekonomiska gå runt. Jag lärde mig som barn att ha en oerhört stor respekt för alla djuren.

Hästarna, det är dem jag vill prata om med er där ute, de har varit mina bästa vänner sedan jag var liten skrutt.
Jag hade den förmånen att när jag växte upp fannst det en häst hemma hos mina föräldrar som hette Stigandi, han var svart eller mörk brun, med väldig lockig man och svans. Det har passerat många vackra hästar på min näthinna men aldrig varken förr eller senare en häst med så vacker man och svans eller så oerhört gott hjärta. Denna hästen lärde mig mycket, mycket mer än jag är medveten om. Jag kunde sitta upp på honom utan att behöva be om hjälp han helt enkelt, ställde sig brevid en tuva så att jag kunde klättra upp på hans rygg och det lyckades jag med ugnefär vid 2 års åldern. Vad lyckas man inte med när man har en bror som är 4 år äldre och redan har en egen häst och när man själv har den förmånen att bli vän med en magisk häst som dessutom har världens längsta man!
En vacker dag skall ett mycket vackert hingstföl få namnet Stigandi.

Nu vill jag gärna lämna en del av historien tills vidare, jag vill börja hjälpa dig.

En vårdag när jag hade hållit på med Islandshästar här i Sverige i några år och satt inne i sadelkammaren och tänkte ganska sorgliga tankar ( som jag ev. berättar mer om senare) och jag såg en solstråle som trängde sig igenom fönstret och lekte med dammkornen på väg när på golvet. Är det inte fantastiskt att man kommer ihåg vissa saker som låter helt värdelösa men lämnar en känsla som skulle stå sig för nobelspriset!!

Jag bestämde mig att ringa upp 2 av stormästarna inom islandshästar Reynir Adalsteinsson och Eyjólfur Isólfsson och be dem att komma och hålla kurs hos oss. Det var fullträff, dessa två människor hjälpte mig att inte bara vända på min negativa känsla utan att båda på sitt sätt bygga upp en känsla, av att det var ett stall där både hästar och människor skulle kunna må bra. Det gav mig en bekräftelse som betydde mycket.
Reynir har hlälpt mig oerhört mycket men det får ni höra om nästa gång.

Min bakgrund

2006-12-28T16:44:00.000+01:00

Jag är född på en bondgård på Island. Min pappa var en av islands bästa ryttare och hade många fina hästar. Den bästa hette Blaer frá Langholtskoti och vann A-final på Landsmót två gånger. Dessutom kom han tvåa två gånger. På den tiden var det fyra år mellan varje Landsmót.

Ny blog om Islandshästen

2006-12-19T20:10:00.000+01:00

Nu startar jag en blog om Islandshästen.

Jag är en person som aldrig hade kunnat tänka mig att börja blogga, men har bestämt mig för att göra det pga att jag har en förhoppning om att kunna bidra till att hjälpa Islandshästarna i Sverige och deras ryttare.