Fortsättning , "Min bakgrund"

Min far var en utomordentligt duktig bonde. Han älskade alla sina djur, kanske minst korna men det visade han nog aldrig pga att de bidrog mest till att låta det ekonomiska gå runt. Jag lärde mig som barn att ha en oerhört stor respekt för alla djuren.

Hästarna, det är dem jag vill prata om med er där ute, de har varit mina bästa vänner sedan jag var liten skrutt.
Jag hade den förmånen att när jag växte upp fannst det en häst hemma hos mina föräldrar som hette Stigandi, han var svart eller mörk brun, med väldig lockig man och svans. Det har passerat många vackra hästar på min näthinna men aldrig varken förr eller senare en häst med så vacker man och svans eller så oerhört gott hjärta. Denna hästen lärde mig mycket, mycket mer än jag är medveten om. Jag kunde sitta upp på honom utan att behöva be om hjälp han helt enkelt, ställde sig brevid en tuva så att jag kunde klättra upp på hans rygg och det lyckades jag med ugnefär vid 2 års åldern. Vad lyckas man inte med när man har en bror som är 4 år äldre och redan har en egen häst och när man själv har den förmånen att bli vän med en magisk häst som dessutom har världens längsta man!
En vacker dag skall ett mycket vackert hingstföl få namnet Stigandi.

Nu vill jag gärna lämna en del av historien tills vidare, jag vill börja hjälpa dig.

En vårdag när jag hade hållit på med Islandshästar här i Sverige i några år och satt inne i sadelkammaren och tänkte ganska sorgliga tankar ( som jag ev. berättar mer om senare) och jag såg en solstråle som trängde sig igenom fönstret och lekte med dammkornen på väg när på golvet. Är det inte fantastiskt att man kommer ihåg vissa saker som låter helt värdelösa men lämnar en känsla som skulle stå sig för nobelspriset!!

Jag bestämde mig att ringa upp 2 av stormästarna inom islandshästar Reynir Adalsteinsson och Eyjólfur Isólfsson och be dem att komma och hålla kurs hos oss. Det var fullträff, dessa två människor hjälpte mig att inte bara vända på min negativa känsla utan att båda på sitt sätt bygga upp en känsla, av att det var ett stall där både hästar och människor skulle kunna må bra. Det gav mig en bekräftelse som betydde mycket.
Reynir har hlälpt mig oerhört mycket men det får ni höra om nästa gång.