Säkerhet i samband med ridning både för barn och vuxna.

Jag är ledsen att det har inträffat så många olyckor under den sista tiden i samband med hästar. Hästen är ett flyktdjur och vi kan aldrig tvinga den till något samt att hästen påverkas av våra tankar, vi kan inte tänka negativt om hästen det är som en lärare som tänker negativt om sin elev, vi kan inte ha dåligt samvete vad gäller hästen samma som gäller bebisar och små barn, de känner energin ifrån tankeverksamheten och är den negativ så påverkas hästen negativt och naturligtvis tvärt om, är den positiv då får vi hästen lättare med oss!

Olyckor kommer tyvärr oanmälda det vore oerhört fel att tro att man kan styra över ödet men det vi människor kan göra det är att minimera riskerna. Lära oss hur djuret ifråga är, hur instinkterna styr det och hur vi kan läsa dem signaler som djuret skickar till omgivningen.

Jag är mycket intresserad av utbildning överhuvudtaget och det som oroar mig är att den utbildningen som vi har här i Sverige vad gäller hästar inte är så utomordentligt bra som vi kanske tror. När Islandshästförbundet började med utbildning på Strömsholm blev jag överlycklig, äntligen kunde jag anställa folk som kunde rida och handskas med hästar! Jag blev besviken, först upplevde jag brist på det grundläggande, att vara ödmjuk mot djuren. Jag anser att skall man utbilda hästar och lära människor att handskas med hästar och rida, då måste man kunna läsa hästen, skapa det absolut viktiga ledarskapet, rakrikta och samla detta underbara flyktdjur som hästen är. Kan man varken rakrikta/samla en häst eller kanske inte förstår hur viktigt det är och i stället för att be om hjälp,"hoppar runt i diket", allt är hästens fel!
En total brist på ödmjukhet! En vanlig katastrof!

Hästen är ett flyktdjur och ett flockdjur, det är starka instinkter och kräver att vi hästmänniskor kan få balans och harmoni i dessa starka motstridliga krafter. Vi kan aldrig tvinga en häst till n-g som han inte vill. Igenom muskelkraft får vi inte kontroll över hästen och det kontroversiella är att först när man släpper kontrollbehovet får vi till stånd ett samarbete och då har vi en harmoni som känns total, vi säger "ett med hästen". Hästen är hos oss utan att protestera i den form som passar arbetsuppgiften, vid tygeln, det är bara helt fantastiskt! Men först måste man lära sig handskas med hästen, få ledarskap, rakrikta hästen och få den av framdelen i en bra balans där den största delen av den totala vikten är på bakdelen. Har vi kommit så långt samt har en välinriden, stabil häst dvs en häst som inte är rädd för saker, inte nervös och som har så bra självförtroende att den kan ta vara på sig och sin ryttare, då har vi en häst som är lämplig för att undervisa barn.
Att leda en häst med en människa på kräver en kunskap!
I våra barngrupper rider barnen själva dvs ingen behöver leda hästen. Det är bara i början om barnen är jättesmå 3 år eller mindre som vi börjar med ledare. I samband med att leda hästen då är det långtifrån enkelt, att leda en häst om man är ovan vid hästar och kanske rädd för dem kan bara det orsaka stora problem. Det är bara de absolut snällaste hjältarna som får den uppgiften att ta hand om barn. Ebba

Hästarna kräver värdighet och respekt.

Någon gång i början av mitt hästliv här i Sverige så var det någon som berättade att indianerna trodde att gudarna skapade djuren för att människorna skulle lära sig vara mer människor. Vist är det ett fantastisk sätt att se på djuren och samspelet människa djur.

Som liten flicka fick jag en röd tråd i min resväska denna röda tråd handlade om hästar. De sista 15 åren har jag nästan bara tänkt runt hästar det är bara nu dem allra sista åren som jag har gett mig tid att läsa skönlitterära böcker igen.

I dag är måndag den 25 jan. och jag hörde att i kväll skall det bli ett program om musikens läkande kraft på tv. Men vad säger ni då om hästarnas läkande kraft? Men först vill jag börja på det viktigaste, innan vi låter hästen hjälpa oss då får vi lov att lära oss att umgås hästen med värdighet och respekt.

Det hände någon gång i våras, jag var deppig, det gick inte så bra med företaget, flesta mina inackorderingar hade övergivit mig och min ridskola hade minskad med tvåtredje delar eftersom vi hade varit på väg att flytta till Uppsala där min man hade fått professorstjänst!! Det var en regnig dag och jag passade min lilla solstråle Sara som är mitt barnbarn. Flickan 2,5 år hade hittad en bok som hette på isländska Fagri Blakkur av en författare som heter Anna Sewell. Jag trodde naturligtvis att jag hade läst denna bok för länge sedan, men det var inte så. För er som inte har läst boken då handlar den om en häst och hur han upplever de människor som äger och nyttjar honom. Det tog 7 år för författaren att skriva boken, den är skriven för att väcka folks uppmärksamhet vad gäller att använda tyglarna mm.

Då som nu var det många som mishandlade hästen med tyglarna. Det är inte mycket som har förändrats sedan i England på artonhundratalet, visserligen känner jag dåligt till körningen men tittar man på ridhästar oavsätt om det är så kallade vanliga hästar eller islandshästar då har ryttarna för det mesta hästen i handen. Hästen spänner musklerna i undersidan av halsen och sänker ryggen. Det finns uppenbara brister på hur man tror att hästen skall bära upp en människa på ett ändamålsinriktat sätt, eller så är metoderna under all kritik. Antingen sätter man ribban för lågt eller är man inte medveten om att man kan faktiskt utbilda sig i att rida och handskas med hästar, eller så är utbildningen inte tilräckligt bra.

Varför har den vanliga "storhäst ryttaren" inte som mål att lära sig piaff och passage? Alla skulle naturligtvis inte komma dit men många fler skulle bli duktiga ryttare. Varför rider så många sina hästar på framdelen och varför använder folk all denna kraft till att hänga i tyglarna. Skulle man behandla ett instrument på samma sätt då skulle musiken inte bli vacker.

Jag har fått en del felridna hästar till mig, det att kunna laga hästen är helt underbart. Det känns alltid som man får en vän för livet! Jag skulle gärna vilja egna mig åt att laga hästar resten av livet men egentligen vore det mycket bättre att lära människor att rida och handskas med sina hästar.

Har man kommit dit att man kan rida sin häst samlad på bakdelen, stolt med vind i manen och en vacker böjd nacke, då har vi inte bara en ryttare som är lycklig utan också en häst.

Att djuren gör oss människor till bättre människor är alldeles uppenbart, men det kräver både respekt och värdighet av oss människor.